Så snart du börjar en text, en roman eller en novell så skapar du en överenskommelse med läsaren, redan på några rader skapar sig läsaren en bild av vad detta är för en sorts text. En deckare? En kärlekshistoria? Ett psykologiskt drama? En historisk roman? Denna överenskommelse är viktig för dig att följa. Om du börjar din roman som en realistisk roman och i nästa kapitel gör den till något som liknar en pusseldeckare för att i tredje kapitlet bli en övernaturlig historia, så kommer du inte längre att vara trovärdig som berättare. Men tänk också på att denna överenskommelse är någonting du kan använda dig av. Du kan helt bestämma vilken sorts värld du skapar. Sedan är det upp till läsaren att "köpa" denna överenskommelse eller inte.
Som Franz Kafka som börjar sin Förvandlingen: "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han sig liggande i sängen förvandlad till en stor insekt.”
Därmed sätter Kafka villkoren för texten. Det är viktigt, använd den auktoritet som kommer ur den skrivna texten, lita på den. Kafka försöker inte förklara hur det kom sig att stackars Gregor var förvandlad. Han var det bara. Det du ska tänka på när du skapar en romaninledning är följande:
1. Börja berättelsen där den börjar. Det är ett vanligt misstag att börja historien för tidigt. Att författaren vill skapa förutsättningarna för karaktärerna. Men ta just Kafkas förvandlingen. Han hade kunnat göra misstaget med att börja med att beskriva i vilken livssituation Gregor befinner sig, hur hans familj ser ut etc. Och först en bra bit in börja själva berättelsen. Nej, han kliver rakt in då dramat börjar och då får han också spänning i berättelsen från första stund. Det vi behöver veta om Gregors förhistoria, det får vi veta genom tankar och tillbakablickar.
Du kanske behöver skriva ner förutsättningarna för dig själv, men detta är förutsättningar/förklaringar läsaren sällan behöver. Händer det ingenting på 10-20 sidor. Ingen historia som sätter igång. Ja, du lär ha förlorat de flesta läsarna och framförallt lektören på förlaget. Tänk också på att läsaren på förlaget inte är en vanlig läsare. Det är en du ska övertyga om ditt manus kvalitéer och möjligheter. Så var inte rädd för pekpinnar. Bättre den på förlaget ser vad du menar, än att inte förstå vad de menar. Och pekpinnarna plockar en redaktör lätt bort.
2. Det finns grovt sett två olika typer av anslag. Det första det klassiska, det rundmålande. Som August Strindbergs Röda rummet. Som börjar med Stockholm i fågelperspektiv då huvudpersonen Arvid Falck ser ut över Stockholm, den scen där romanen ska utspelas.
Det andra är det som Kafka har använt, in media res, alltså att kliva rakt in i handlingen. Valet du där gör är avhängigt av vilken typ av roman du skriver. Om det är en mer episk roman med ett myller av karaktärer så kan den klassiska vara till sin fördel. Är det en stramare, mer rakt på utifrån en händelse, en erfarenhet, är det sannolikt bättre att bara kliva in direkt.
Novellisten Tage Aurell beskrev sin tanke om novellens början och slut som så: Tänk oss att två män kliver på tåget på Stockholms central. De ska båda till Göteborg. De hamnar i samma kupé. De har en förhistoria. Rätt snart så blossar en konflikt upp. När konflikten på allvar kommit igång. I Katrineholm? Då är det också där författaren ska kliva på. När de anländer till Göteborg är konflikten över, vi har en försoning eller en vinnare. Men författaren ska lämna slutet öppet, således ska hen kliva av i Alingsås.
3. Det du introducerar i första kapitlet uppfattas som det viktiga.
A) Den första karaktären som gestaltas uppfattas av läsaren som huvudperson. Om du då efter tre sidor tar död på den personen, försvårar du för läsaren. Om det nu inte är en deckare, och det är mordoffret du introducerar. Och offret är ju på sitt sätt en av huvudkaraktärerna.
B) Den miljö som beskrivs i första kapitlet uppfattas som den huvudsakliga miljön. Om du börjar en roman i en liten by i Norrland och efter två sidor flyttar hela handlingen till New York och aldrig mer nämner denna lilla by, så uppfattas det som en obalans. För läsaren har tagit till sig platsen, gjort sig hemmastadd där.
C) Tematik. Vad är grundkonflikten? Vad är din romans huvudkonflikt? Vad är det du vill undersöka? Sätt igång med det. Som jag tjatat om. I vårt fall, försvinnandet. Börja där.
D) Skapa en framåtrörelse och en gåta. Gör så att läsaren vill veta hur det ska gå för din karaktär/karaktärerna. Eller ta upp en problemställning, en konflikt som läsaren tycker är intressant, vill läsa mer om. Kom ihåg. Det är du som skapar överenskommelsen. Du kan skapa vilken värld, vilka villkor du vill. Det är din frihet. Enda regeln är: Håll den överenskommelsen. Om du nu inte är så skicklig som Italo Svevo, som ”I Zenos bekännelser”, skapar en överenskommelse om Zeno som försöker sluta röka. Men en bra bit in i romanen, så ger Zeno upp och börjar röka igen, och romanen handlar om annat.