Det anses svårt att skriva erotik, svårare än att gestalta våld. Vad gäller erotik så menar jag att denna svårighet ofta överdrivs.

Grundfelet som ofta görs är att författaren lämnar karaktären utanför och skickar in kroppen i det erotiska mötet. Och då blir det porr.

Porr är att titta på kroppar som har sex. Och skriver du om kroppsrörelser och kroppsvätskor och storlek på kroppsdelar. Ja, då blir det porr. Och det finns knappt en beskrivning, en metafor för en kroppsdel eller kroppsreaktion som inte är sönderanvänd.

Det du ska tänka på är att sexscenen är ytterligare ett sätt att gestalta din karaktär. I en kärlekshistoria. Ja, det är viktigt att få veta hur de har sex. Alltså inte ställningar eller formen på kroppsdelar, eller ljuden. Utan: Är det ömsint? Är det mycket skratt eller stort allvar? Är det rollspel?

När du väl har gestaltat det, så kan du lämna scenen och klippa till efteråt. Visst vissa karaktärer har kanske sex på ett pornografiskt sätt. Alltså betraktar den de möter enbart som en kropp att ha sex med. Ingenting annat. Ja, då får du gestalta detta och använda dig av ett pornografiskt språk.

Samma sak gäller våld. Genom att skriva hur många slag som utdelades eller sparkar och precis var de träffade. Det blir våldsporr.

Tänk att detta är en gestaltning.

Om din huvudperson är den som utför våldet. Då är det viktiga. Hur känns det i honom? Varför gör han det? Inte hur många slag som utdelades. Var de träffade. Om du tar med det uppfattas det som att detta är en van slagskämpe. Kanske till och med under flera år hållit på med kampsporter.

Och om din karaktär är offret. Hur känns det i kroppen? Vad går genom skallen? Hur känns det efteråt? Långt viktigare än att beskriva hur slagen tog eller exakt hur övergreppet gick till.

Hen kanske stängde av. Eller i skräcken – paniken inte ens noterade hur slagen tog, bara att han blev slagen, våldtagen.