Många av de romaner som under de senaste årtiondena blivit bestsellers: Sagan om ringen. Da Vinci koden. Stieg Larssons deckare. Coelhos Alkemisten. Är kanske till synes olika, men menar jag, har grundläggande och avgörande likheter.
De ingår alla i något jag skulle vilja kalla för vuxensagor. De har stora likheter med barnsagor. Men framför allt står den för ett berättande med en lång tradition. Den går att följa hela vägen ner till Aristoteles dramer, som sannolikt i sin tur byggde på en tradition.
Aristoteles talar om tragedin att den uppstår på grund av hjältens dygder, inte trots dem.
Hamlet-figuren blir tragisk för att han är sanningssökande. Romeo och Julia för att de strider för kärleken.
Nu finns det inte bevarat vad Aristoteles skrev om komedin. Komedin i grekisk bemärkelse, alltså inte något som är humoristiskt, utan något, till skillnad från tragedin, med ett lyckligt slut.
Men man kan vända på tragedins regel och säga. Att en komedi, att dramat slutar lycklig, beror på hjältens dygder. Att hjälten är intelligent, eller har de kvalitéer, egenarter som behövs för att gå vinnande ur striden.
Men om vi då tittar på uppbyggnaden av historien.
Det börjar ofta på ett likartat sätt. En hjälte, inte ovanligt, motvillig (detta viktigt för att hjälten inte ska framstå som lider han brist på ödmjukhet eller är allt för karriärsugen eller äventyrslysten) får ett uppdrag. Uppdraget förmedlas ofta av en äldre person, se Sagan om ringen eller Da Vinci-koden, en fadersfigur.
Ja, kanske onödigt att påpeka, detta är en mansdominerad värld, det handlar om unga pojkar som ska fostras till män. Den traditionen är mycket stark.
Uppdraget har alltid en högre mening. Det handlar om att bevara sanningen. Skapa rättvisa. (Se da Vinci-koden eller Stig Larsson). Söka en högre sanning. (Se Alkemisten). Rädda världen från ondskan (Sagan om ringen) Det handlar alltså inte om (något undantaget Alkemisten) om något för huvudpersonens egna vinning. Han riskerar sitt liv, sin lycka för andras frihet och lycka.
På sin väg mot målet utsätts hjälten för hinder. Fysiskt våld att besegra. Svek att genomskåda. Hans list, kunnande, lojalitet. Alltså: Hans goda egenskaper sätts på prov.
På sin väg har han vid sin sida eller möter på ett antal karaktärer/typer. (De förekommer i de flesta av dessa romaner).
1. En äldre faders-figur som ger hjälten uppdraget. Inte ovanligt från andra sidan graven.
2. Hjältens medhjälpare. En med särskilda egenskaper och kunskaper. De kan vara flera, som i Sagan om ringen. Eller en: Lisbeth Salander, i Stieg Larssons deckare.
3. Inte ovanligt med en förrädare. En som inledningsvis finns på samma sida som hjälten. En som haft samma förutsättningar. Se Sagan om ringen. Ringvaktaren. Samma förutsättningar, samma frestelser. Men de har fallit. De finns där för att göra hjälten än större, vissa på hur svårt det är, hur stor frestelsen är.
4. Skurkens hantlangare. Ofta dröjer det till slutscenerna innan konfrontationen mellan skurken och hjälten sker. Innan är det skurkens medhjälpare hjälten får möta. Albinon i da Vinci-koden som ett exempel.
5. Skurken själv. Inte ovanligt: (se Stjärnornas krig) Är skurken en fadersfigur som svikit och/eller jagets mörka sida. Att besegra det onda/svaga i sig. Det är det symboliken säger.
Dessa romaner slutar ofta mer eller mindre lyckliga. Det kan finnas tragedier på vägen, offer som görs för detta högre mål. En kärlek som överges. En annan lyckligare framtid som hjälten tackar nej till: Han har ju ett uppdrag.
Men detta har skett: Världen har blivit räddad. Eller i alla fall en något bättre plats att leva på.
Dessa böcker är mycket populära. Helt enkelt för att de sitter så djupt i oss. Läst dem har vi sedan vi var barn. Sett dem på TV. Vi kan dem. De är trygga, de berättar om en värld av strider och motgångar men där det goda till sista segrar. Detta är ett sätt att berätta vi i västvärlden lärt oss. Andra kulturer har andra sagor. Därför till exempel som Indiska Bollywood-filmer är så stora i tredje världen (Asien och Afrika), inte Hollywood-produktioner. Vi har helt enkelt olika ursagor.
Många har i åratal skrivit vuxensaga efter vuxensaga, utan att lyckas, utan att någonsin fått till en bestseller.
För detta är bara grundreceptet. Nu ska du i med råvarorna och kryddningen. Vilken miljö, vilket tid, vilken plats, vilken fiende, vilket högra mål att sträva efter. Hittar du rätt där. Då har du en bestseller.