Den egna rösten

När ett förlag antar ett manus så kan det självfallet vara så att de tror att manuset av en eller annan orsak har försäljningspotential. Men vanligen är det ändå så att ett förlag inte antar ett debutmanus för att de tror att det ska bli en bestseller. Och ställer jag då frågan varför de antog det eller det debutmanuset bli svaret ofta.

"Det hade en egen röst."

Detta är det viktiga, alla andra råd jag brukar jag väger lätt mot detta. Om du ska få ditt manus antaget, så måste förlaget känna att detta bara har kunnat skrivas av just dig. Att ditt "fingeravtryck" finns i manuset.

Det egna språket har du inom dig. Det är den du är, dina erfarenheter, ditt kön, din klassbakgrund, din geografiska bakgrund, ålder, vad du läst, din egen relation till språket. Allt detta skapar en unik blandning, som är det språk. En del gör felet att de går långt utanför sig själva för att hitta ett litterärt språk, eller härmar sin idol. Härmas du blir du en epigon. Varför läsa epigonen, när du kan läsa originalet? Naturligtvis handlar detta om självförtroende att våga lite till sitt eget språk. För många år sedan hade jag en kvinna i en av mina grupper. Låt oss kalla henne Lena. Hon skrev bra. Säkert. Men det lyfte aldrig. Blev aldrig personligt. Så en gång i en text hon hade lämnat in så fanns en passage där texten lyfte, blev personlig. Jag berömde stycket. Hon sa.

"Jag hade tänkt stryka det. Men hann inte."

"Varför?"

"Det är ju så där jag skriver i min dagbok."

Hon började arbete med det språket och fick ett par noveller antagna och en förlagskontakt. Dessvärre blev boken aldrig klar.

"Livet och barn kom emellan."

Som hon sa några år senare när jag träffade henne på en buss.

Det viktigaste är alltså, det är ditt eget språk, du ska arbeta med. När du så börjar skriva kommer du att placera dig på en axel. Detta också beroende på vem du är och vilka historier och erfarenheter du har i dig. Språk i ena ändan, innehåll i andra. Som språkförfattare räknar jag Sara Lidman. Mycket av det som sker i hennes romaner, sker i språket, som läsare brottas jag med det, får syn på det, förförs av det. En annan språkförfattare är Mirja Unge. Som innehållsförfattare räknar jag sådana som Majgull Axelsson, Gerda Antti, Inger Edelfeldt etc. För att hårddra det hela skulle jag säga att syftet med deras språk är att lyfta fram innehållet, på ett, återigen hårddraget sätt, att deras språk strävar efter att vara osynligt. Eller i vart fall inte stå i vägen för berättelsen. Samtidigt så öppnar jag en bok av någon av de författarna så hör och ser jag direkt vem av dem som skrivit texten. Deras fingeravtryck är tydligt. För att nå fram till den egna rösten, fingeravtrycket finns egentligen bara två råd, tro på ditt språk och skriv och skriv mycket. Men detta kan du ändock tänka på när du arbetar fram ditt egna språk.

A) Ordvalen. Använd ditt eget ordförråd. Det är grunden. Låna inte in uttryck du tycker är tjusiga eller litterära. Blir lätt fel. Använd dig inte heller av färdiga ordsammansättningar. "Han flängde hit och dit." "Jag måste ändra mitt tänk". Det är floskler som är opersonliga och åldras snabbt. Det finns även i enskilda ordskapelser, "flaskhals", "spökslott". Hitta egna ordskapelser om du behöver, och det passar med ditt språk i övrigt. Svenskan har ju fantastiska möjligheter med detta. Se bara på Torgny Lindgrens "finlättmusiken", för att bara ta ett exempel.

B) Bildvalen. Har du en bildrik text? Mycket beskrivningar av människor och platser och dofter? Eller är du mer sparsmakad? Använder du dig av metaforer? Liknelser? Tänk då på att metaforer är personliga. En kliché är en metafor som var för bra så den blev överanvänd. "Han var som snabb som blixten." Den var bra när den kom, man riktigt ser hur det sprakar om karln. Men den blev överanvänd. Och risken är att om du i en bok eller en sång hittar en som du tycker fantastisk metafor och lånar den, har trettiosju andra också hittat den och innan din bok kommit ut har den lånade fantastiska metaforen blivit en kliché.

C) Rytm. Försöka hitta din texts rytm. Rytmen skapas bland annat med styckeindelning. En mening som lyfts ut uppfattas viktig, du som författare poängterar den. En man går in på Konsum, en vardaglig beskrivning. Det står att: Det var Lisa som satt i kassan. Står det mitt i den löpande texten uppfattas det som en iakttagelse bland andra. Lyft ut det på en egen rad, då blir det viktigt att det var just Lisa som satt i kassan. Rytmen kan även skapas med skiljetecken. Skiljetecken är betydelsebärande på ett subtilt plan, ett kommatecken är en kort paus, punkt en längre, nytt stycke en lång paus. Titta på följande banala mening. Betona pausen, på ett subtilt sätt förändras betydelse utifrån kommatecknets placering.

Jag är glad i dag.

Jag, är glad i dag.

Jag är, glad i dag.

Jag är glad, i dag.

Ett tips: När du skrivit en text färdig, högläs den för dig själv. Kommer andningen rätt, blir den lätt att läsa för dig. Bra, du har hittat en naturlig rytm för din text. Stakar du dig och tappar luft. Något är fel i textrytmen.